Vad är poängen (syftet) med det ekonomiska paradigmet? Hur hindrar det oss att uppnå hållbarhetsmålen och leva ett gott liv? Hur ändrar vi på det?

Det ledande marknadsliberala ekonomiska tänkandet verkar alltmer vara otillräckligt för att lösa de globala förändringar vi står inför. Precis som det moderna marknadsliberala samhällets tillkomst krävde en dramatisk förändring av hur vi tidigare tänkt för en transformering till ett kommersiellt samhälle baserat på idén om pengar, ränta, ekonomisk tillväxt och relativt oreglerade marknader, kräver de nya förhållandena under vår epok Anthropocene nya formuleringar och mänskligt beteende. Vi kommer att behöva ändra vårt tankesätt. Det finns inte bara en möjlig världsbild.  Vi måste reflektera över hur djupt inpräntad och inbäddad den kapitalistiska logiken är i hur vi organiserar våra samhällen och institutioner. Vi behöver bättre förstå relationen mellan det moderna kapitalistiska samhället och den globala ekologiska krisen.

Varför ge sig på det ekonomiska paradigmet eller världsbilden? Jo, därför att det skapade praxis, normer, lagar, regler, affärs- och marknadsstrukturer, teknologier och processer som har levererat en ohållbar utveckling från första början. Därför att regeringar, myndigheter, internationella organisationer, företag och banker som flyttar runt stora ekonomiska belopp och utformar reglerna för våra marknader använder ekonomiska modeller och expertis för sitt beslutsfattande och rättfärdigande för det. Produktivitet och konkurrenskraft har blivit de viktigaste faktorerna när man diskuterar ”trade-offs” bakom politiska beslut eller för att rättfärdiga affärsstrategier. Det ekonomiska paradigmet påverkar därför massivt vad som upplevs som möjligt och rimligt när det gäller hypotetiska utvecklingsvägar. Som ekonomen John Maynard Keynes konstaterade: ” ekonomiska och politiska filosofers idéer har större påverkan än vad de flesta känner till, både när de har rätt och när de har fel”.  Istället för att integrera ekonomiska, ekologiska och sociala dimensioner har sociala och ekologiska intressen infogats i ett ekonomiskt sätt att se på och styra världen. Som ett resultat har pengar, kvantifiering och marknadsanpassning blivit det dominerande sättet att organisera allt fler områden av livet på, för ”syftet” obegränsad tillväxt. I diskussioner om framsteg, framgångs-rik utveckling och individuella strävanden anses fortfarande ”vinst” vara det övergripande målet. Prissättning och produktifiering av välfärdstjänster och naturresurser för att göra dem till handelsvaror ökar fortfarande, trots höjda röster för de negativa konsekvenserna. Den inbillade fiktiva prissättningen och produktifieringen är väldigt levande och tydlig när politiska beslut om miljöskydd och social välfärd bedöms utifrån hur mycket ”de (finansiella) marknaderna” accepterar och när ett samhälles eller företags ”produktivitet” eller ”konkurrenkraft” hämmas. Under rådande politiska och ekonomiska strukturer är det förstås rationellt att tänka så, men det kommer inte hjälpa oss att uppnå FN:s hållbarhetsmål och att leva ett hållbart gott liv. FN:s mål för hållbar utveckling har definierats som ” att tillgodose behoven hos människor idag och i framtiden, inte som ”att tillgodose ökande BNP per capita”.  Det ekonomiska paradigmet, eller vår världsbild, är inte en naturlag, den är en mänsklig konstruktion och därför kan vi också konstruera ett bättre sätt att leva våra liv på och efter.

Frågor om vad mänskliga behov är, hur de bäst förstås och tillgodoses uppstår när man ska förändra ett systems poäng/syfte/mål. Det räcker inte att extrapolera det gamla argumentet att mer ekonomisk vinst innebär mer behovstillfredsställelse. Vi vet idag att mer vinst, mer ekonomisk tillväxt har lett fram till den situation vi befinner oss i världen där ca 1 procent äger merparten av de ekonomiska värdena, ekosystem degraderas, naturresurser skövlas, kapitalet flyter fritt över gränserna helst till ställen där produktionskostnaderna är låga (personalen har låga löner) i konkurrensmässig anda och krig startas över minskande naturresurser (ex. livsmedel, land, vatten, energi).  Samtidigt som de långa globala handelstransporterna bidrar till att öka klimatutsläppen.

Människors behov är INTE tillgodosedda. Människor känner sig otrygga, rädda och maktlösa och lösningen på alla dessa farhågor tror vi är mer pengar till mig. Inom psykologins vetenskaper har man konstaterat hur mental bearbetning som priming (undermedveten påverkan) har stor del i hur vi människor tänker och agerar, utan att vi är medvetna om det. Primingeffekter letar sig in i alla delar av vårt liv. Om vi undermedvetet påverkas med pengar får detta obehagliga följder. Genomförda studier visar, enligt Nobelpristagaren i ekonomi Daniel Kahneman, att tanken på pengar leder till individualism, en motvilja att befatta sig med andra, att vara beroende av andra eller att acceptera krav från andra. Forskaren Kathleen Vohs, menar att detta monetära tankesätt får djupgående konsekvenser när vi lever i en kultur där vi omges av påminnelser om pengar utan att vi är medvetna om det. Det leder till beteenden som vi kanske inte skulle vara så stolta över.

I en del kulturer blir medlemmarna ständigt påminda om att visa respekt, i andra om att tänka på Gud och i åter andra att lyda sin Älskade Ledare. Genom undermedveten påverkan blir spontana tankar och självständiga handlingar färre. Resultaten från primingstudierna antyder att människor som upplever rädsla i någon form lättare tar till sig auktoritära idéer, eftersom sådana kan verka trygga när man känner rädsla. Det är precis den utvecklingen vi ser just nu i välutvecklade marknadsliberala samhällen runt om i världen.

Varje system är utformat för att uppfylla ett mål/syfte. Genom att förstå syftet hittar man också drivkrafterna bakom systemdynamiken. När målsättningen för ett system ifrågasätts betyder det att innovationsstrategier först ska fokusera på att definiera ett NYTT SYFTE och sedan koordinera teknologiska uppdateringar och institutioner med det syftet.

Ett nytt hållbart syfte skulle innebära att återkoppla ekonomiska processer med människors välmående och naturens lagar genom att förändra den ekonomiska dimensionen. Som strukturerna ser ut idag är troligtvis den mest framgångsrika strategin ”dubbel-frikoppling”:

•  Bryta kopplingen mellan produktionen av varor och tjänster och ohållbar, slösaktig eller      okänslig behandling av människor, natur och djur (göra bättre).
•  Bryta kopplingen mellan att tillgodose människor behov och nödvändigheten att leverera stadigt ökande ekonomisk output (göra väl).

Storskaliga systemförändringar tar tid och är fulla av politiska motsättningar och små steg. Varje beslut att göra annorlunda, varje ifrågasättande av uttalat syfte eller mening påverkar tidigare referensramar, tankesätt och kunskapsbanker. Det erbjuder alternativ mening, avlegitimerar illusionen om att det inte finns något annat sätt, och ger idéer om andra sätt att agera eller att göra saker på. Självklart så finns mycket strukturell makt hos de som tjänar på status quo och det monetära ekonomiska marknadsliberala tankesättet som dominerar idag, men förändrings- och trasformationsforskningen menar att ungefär 60 procent av personerna i ett system har ett öppet sinne och är villiga att lära nytt.

Poäng (syfte)

Hur gör vi då? Fem P är mycket viktiga när vi öppnar upp ett system för att ändra Poängen/syftet. För att förstå och planera för hållbarhet räcker det inte att bara fokusera på ekonomiska och tekniska lösningar utan man måste också samtidigt lägga mer kraft på de kulturella och institutionella dimensionerna av social utveckling. De kommer så småningom avgöra hur teknologier kommer att användas och hur mycket materiella produkter personer kommer att sträva efter. Den nedre halvan av figuren - Planet - representerar det faktum att människor behöver samverka med sin miljö för överlevnad och välmående. Ingen systeminnovation för hållbar utveckling kan ignorera det. Den övre halvan av cirkeln – Personer – fångar det faktum att människor skapar historia och genom detta påverkar de människors och planetens framtida utveckling. Personer som agerar för förändring resonerar och kämpar med varandra om hur relationen person-person-planet ska organiseras och skapar och använder teknologier, infrastruktur och institutioner för utvalda syften. Resultatet är återkommande självstabiliserande eller krisskapande – Processer. Teknologiska och ekonomiska dimensioner är viktiga, men lika viktiga är de politiska och sociokulturella dimensionerna. Eftersom det alltid finns olika sätt att organisera processer, krävs det också att man med ett historiskt perspektiv monterar isär de syften och föreställningar som är inbäddade i själva processen. Utan att förstå de olika tankesätten och de olika uppfattningarna om vad som är rationellt i sammanhanget kan vi inte förstå hur olika ståndpunkter leder till olika tolkningar av vad som står på spel och hur – en ny Poäng/syfte – bäst uppnås och kopplas till det övergripande – Paradigmet (världsbilden). Paradigm är både källan till och stabilisator av system och människors sätt att tänka, men också drivkraft för förändring och innovation av system.

• Personer och Planet är vad hållbar utveckling handlar om. Dessa element existerar oberoende av de mänskligt konstruerade institutionerna och processerna. Vad mer är idag; personer och planet existerar och utvecklas historiskt och i sammanhanget i motsatt riktning till hur processerna är konstruerade. Det har blivit svårt att ge ”arbete en ny mening”.   
• Processer utgör dynamiken som ”försvarar” vissa beteendemönster och utvecklingsinriktningen över tid. De består av vägvalsberoenden i form av fysisk infrastruktur och teknologiska val, politisk-ekonomiska regler, belöningssystem och pengar som genererar ränta. De inkluderar också sociokulturell och individuell definition av identitet; vanor, tankesätt som formar vad som uppfattas som möjligt, rättmätigt eller önskvärt.
•  Poängen/syftet är centralt i varje system, eftersom det ger systemet skäl att finnas. Det kopplar samman det övergripande paradigmet (antaganden om hur världen ser ut) med kollektiva val (vilka processer bör vi därför konstruera) och individuella värderingar, trossatser och handlingar (är det här bra och vilken är min roll). En förändring av syfte är radikalt för systemet och det brukar därför krävas en stegrande förändring. En annan möjlighet är att det övergripande paradigmet förändras och på så sätt gör processerna på plats ineffektiva. En annan utveckling är att syftet förändras men inte det övergripande paradigmet, så att det inte går att utforma strategier som leder till önskat syfte, vilket innebär att om inte dagens ledande marknadsliberala ekonomiska paradigm, som formar utvecklingsbesluten uppdateras kommer inte det önskade syftet hållbarhet att kunna uppnås. Det ekonomiska systemet ”är blint för det här syftets nyckelaspekter”(människors behov och naturens integritet).
• Paradigm utgör grunden för systemdesign. Härskande paradigm stabiliserar processer och fungerar som referensram när människor skapar och applicerar institutioner och teknologier och de behövs för att vi ska klara av livets komplexitet, men det finns alltid andra paradigm (sätt att se på världen och hur den bör fungera).

Hur kan och vill vi leva? Hur och vad ska vi göra?

Digitaliseringen och robotiseringen breder ut sig vilket gör att tidigare standards för kommunikation, hastighet, storlek och produktivitet för varor och tjänster ställs på ända. Samtidigt har kunskapen om och bevisen för människans inverkan på klimatet, haven, växtligheten och landmassan lett till en ny tidsepok; Anthropocene, en epok som inte är lika gynnsam längre för människan och vår planet om vi lever kvar i det marknadsliberala ekonomiska systemet.

Den nödvändiga kursförändringen görs inte av någon annan – det är vi människor tillsammans på alla nivåer som skapar det ekonomiska systemet och det är vi som kan förändra det. Du och jag behöver se över våra egna antaganden och värderingar. Är de mina? Är jag medveten om hur den ständiga påminnelsen om pengar, brist på eller för mycket tillgång till, påverkar mitt beteende i samhället och mot andra människor? Är jag stolt över det? Bidrar det till att jag och mina medmänniskor mår bra och lever ett gott liv?

•  Istället för att utveckling enbart mäts i form av pengar, kan utveckling innebära rättvis och balanserad utveckling av alla SETS (Socio-ekonomiska-teknologiska system) genom att mäta och särskilja sociala, miljömässiga och kulturella indikatorer.
•  Istället för att frihet betyder obegränsad individuell köpkraft, kan det betyda frihet från rädslan att komma på efterkälken i penning och produktjakten och frihet från en kulturellt skapad oändliga brist som hindrar människors välmående.
•  Istället för att välstånd innebär allt fler och mer konsumtionsmöjligheter, kan det stå för en helhetsmässig och anpassningsbar syn på mänskliga behov genom en uthållig tillgång till skiftande strategier för att tillgodose behov.
• Istället för att ekonomisk tillväxt är ett mål i sig självt kan olika ekonomiska resultat och aktiviteter växa, vara stabila eller också nedväxa som medel för Poängen/syftet/målet; att säkra välmående inom planetens gränser.

Många av FN:s Sustainable Development Goals anammar dessa principer, förutom att de dogmatiskt klänger sig fast vid BNP-tillväxt och högre inkomst även för de redan rika. Men när det gäller innovationer och strategier på systemnivå är det viktigare att kartlägga dit man inte ska gå (längre) och sedan skissa på flera acceptabla kursinriktningar för förändringen. Denna ”istället för” lista kan mycket väl markera ”no-go” områden och passa bra med strategin ”dubbel frikoppling”: genom att frigöra ekonomier från överexploatering av både människor och natur och finansialiseringens tillväxt-för-tillväxtens skull.