Visdomsmegafonen av Nina Petersson

Ser vi ut över den mänskliga historien så är det uppenbart att det finns civilisationer som har upphört att existera.Visserligen har de efterlämnat minnesmärken som pyramiderna och Akropolis eller olika skrifter. En del menar därför att civilisationer aldrig dör, vilket jag tycker är en besynnerlig ståndpunkt. Lika besynnerlig som om någon skulle hävda att min gamla mormor lever bara för att hennes gungstol finns kvar. Civilisationer har sitt levnadslopp. När visionskrutet är slut rasar eländet ihop. Om vi ser den civilisationsbärande visionen som ett lärprojekt så är det så att dess förmåga att inspirera till lärande och utveckling med tiden uttöms. Precis som visionen i en enskild människas liv och i ett företags liv. Och när det har skett blir det kollektivt lika meningslöst att upprätthålla den gamla civilisationen som det skulle vara för dig att hålla liv i tanken på att bli civilekonom, när du redan uppnått det målet för många år sedan. Det djupaste skälet till Romarrikets underg

Vi behöver bara titta på den senaste finansiella krisen i USA för att förstå att bra företag själva kan vara självförstörande genom att dra på sig självförvållade allvarliga skador genom att ägna sig åt kvalitetsmässigt undermålig tillväxt eller genom att misslyckas i att hantera riskerna vid tillväxt. Professor i Business Administration vid Darden Graduate School of Business vid universitetet i Virginia, Edward D. Hess, utmanar via resultat i egen och andras forskning av börsnoterade och privata ägarledda företag de allenarådande uppfattningarna att: 1. företag ständigt måste växa eller annars dö 2. tillväxt alltid är bra 3. tillväxt i börsnoterade företag ska vara kontinuerlig och jämn 4. kvartalsvis avkastning ska vara det primära måttet på börsnoterade företags resultatförmåga. Denna uppfattning driver kortsiktigt affärsbeteende som i alltför många fall förstör långsiktigt värdeskapande, minskar konkurrenskraften och kan leda till ett företags död i förtid. Att vidhålla dess

Den finansiella kris vi har sett och fortfarande ser effekter av har skakat allmänhetens förtroende för det finansiella systemet i grunden och har förändrat bankmarknaden dramatiskt i många länder. Aktieägare förväntar sig nu att bankerna förändrar sin uppgift radikalt och övergår till långsiktigt värdeskapande och finansiell stabilitet. Hittills så har reglering för finansiell stabilitet legat hos statliga myndigheter, men nu behöver banker och finansinstitut i allt högre grad också adressera dessa målsättningar internt. Den korrigering vi nu ser av den globala finansiella obalansen var orsakad av en utdragen period av ekonomisk tillväxt som eldades på med hjälp av billiga krediter vilket resulterade i inflation av tillgångars värde. Även om en sådan här korrigering var tvungen att uppstå vid någon tidpunkt, så förvärrades den genom ett kortsiktigt fokus på avkastning i en bransch vars själva natur är långsiktig (försäkring, bolån och företagslån). Allt komplexare produkter, brist på

Företag som systematiskt rekryterar anställda med vitt skilda erfarenheter, bakgrund, ålder, kön och nationalitet har ett försprång och fördel i en ökande global och konkurrensutsatt ekonomi. Ledningsgrupper bestående av olika nationaliteter, kön och yrkesbakgrund bidrar också mätbart till företagets prestation, enligt en omfattande studie genomförd av Accenture och presenterad i juni 2010. Rapporten kallad Phönix är baserad på 358 listade europeiska företag från 24 länder, inom åtta branscher; telekommunikation, läkemedelsindustri, olja/gas, elbolag, kemikalieindustri, ståltillverkning, bank och försäkring. Accentures syfte med studien var att studera relationen mellan ledarskap och mångfald inom en så representativ bredd av europeiska branscher som möjligt. Accentures kriterier för framgång var börskurs under tre år, lönsamhet mätt som ROIC-WACC (Return On Invested Capital-Weighted Average Capital Cost) under fem år, tillväxt mätt som CAGR (Compund Annual Growth Rate) under fem år. M

Det har länge varit näst intill vattentäta skott mellan ekonomi och psykologi/beteendevetenskap. På senare år har nationalekonomer och företagsekonomer fått upp ögonen för psykologiska aspekter och fenomen i ekonomin. På samma sätt som allt är ekonomi är allt också psykologi. En av anledningarna till ekonomernas intresse hänger säkert ihop med de allt snabbare transaktionerna av pengar och värdepapper på världens börser. Transaktionerna är idag enorma flöden som svänger sekundsnabbt fram och tillbaka. De här fluktuationerna har sällan särskilt mycket med reella svängningar i konjunkturen att göra utan bottnar oftast i överdrivna psykologiska reaktioner på osäkerhet, rykten och små vågkrusningar på kapitalmarknaderna. Nobelpristagarna Amos Tverskys och Daniel Kahneman är några av grundarna till inriktningen beteendeekonomi, vilken redan är och förmodligen kommer att bli allt viktigare framöver. Beteendeekonomi använder sociala, kognitiva och emotionella faktorer för att förstå individe

Omfattande studier visar att det inte är det ledarskap som de självsäkra cheferna med hög profil, som skapar rubriker och blir kändisar står för. Det är i själva verket de självutplånande, tysta, reserverade, till och med blyga som präglas av en paradoxal blandning av personlig ödmjukhet och professionell vilja och som mer liknar filosofen och tänkaren Sokrates än Julius Caesar. När andra talar om och beskriver dessa ledare av mästarklass använder de ord som: lugn, anspråkslös, ödmjuk, reserverad, blyg, vänlig, artig, självutplånande, försiktig, tror ej på tidningsklipp med beröm om sig själva. Samtidigt handlar det också om benhård vilja och nästintill orubblig beslutsamhet att göra vad som krävs för att förvandla företaget till ett mästarföretag, genom att aldrig låta sitt egenintresse stå i vägen för det högre målet. Ledare i mästarklass ser ut genom fönstret för att fördela äran på faktorer utanför sig själv när det går bra ( och om de inte hittar någon händelse eller person som ka

I en undersökning kring ledarskap genomförd av Statistiska centralbyrån i okt 2008 framgick det mycket tydligt att det är slitsamt att vara ledare och chef idag. Vi lever under ständig förändring både privat och i affärslivet. Det är viktigt att kunna fatta svåra beslut och hantera kriser. Enligt SCB:s undersökning ser manliga chefer färre möjligheter att få råd och hjälp om arbetsuppgifterna känns svåra, dessutom jobbar de mer övertid och tar med sig jobb hem i större utsträckning. Samma undersökning påvisar också det faktum att sju av tio kvinnliga chefer inte kan koppla av tankarna om jobbet på fritiden. Stressen har slagit klorna i både manliga och kvinnliga chefer, men i lite olika omfattning där sex av tio kvinnliga chefer har så stressigt att de inte hinner prata om eller tänka på annat än arbetet mot fyra av tio män. Samtidigt så överöses vi i litteratur och information om hur en bra ledare bör vara: ska inspirera, motivera, visa personlig omtanke, vara ett föredöme, improviser

Ledarskap handlar om att fatta beslut, och inte vilka beslut som helst utan de rätta besluten. Ledningarna i globala företag fattar beslut som påverkar tusentals eller till och med miljontals människor, och politiska ledare fattar beslut som påverkar tiotals miljoner. Att fatta de rätta besluten är därför fullständigt avgörande, eftersom inkompetent beslutsfattande kan få katastrofala följder.Vi har stora frågor som behöver lösas i den globala ekonomin och vi har inte råd med kortsiktigt och ensidigt beslutsfattande längre. Den buddhistiska uppfattningen är att en sann ledare är den som fattar de rätta besluten. Detta innebär att ha rätt synsätt och det som Dalai Lama kallar "ett lugnt, samlat och koncentrerat sinne", det vill säga ett fridfullt sinne som inte störs av negativa tankar och känslor, och som är tränat och fokuserat. För att förbättra kvaliteten på sina beslut måste ledare förbättra sitt sinne. Du kan förbättra ditt sinne genom att tänka på rätt sätt och handla p

Skulle det globala näringslivet kunna vara nära en kollektiv meningskris? Vissa avslöjande tecken finns redan där. Ekonomiska indikatorer erbjuder inte längre tydliga signaler om vad det är som händer. Både företagsetik och miljön ställer affärsvärlden inför hittills okända utmaningar. Demonstranter mot globalisering och kapitalism har på senare år slutit upp vid vartenda möte mellan världens ledare. Sakta men säkert har insikten infunnit sig om att det privata näringslivet kommer att få stå för en större del av de offentliga utgifterna för att förbättra den sociala välfärden och att marknaden inte var lösningen på alla problem. De ekonomiska grundbehovens börda är nu så stor att regeringar inte kan uppfylla sina sociala åtaganden på egen hand. Samtidigt är företagens makt och inflytande över ekonomin numera enorm. Om nu allmänheten kräver ett större socialt ansvar av företagen och framsynta företagsledare pratar om det, varför händer det så lite? Jo - det kan finnas väldigt vidsynta

Ökad global konkurrens har tvingat fram en utveckling mot bantade, effektivare, mer flexibla enheter med större ansvar. Tempot i den tekniska utvecklingen innebär ofta att chefer upptäcker att de inte har fått lära sig det som deras medarbetare kan. Konkurrensen kräver att de företag och individer som inte kan prestera bättre än tidigare inte kommer att överleva på dagens överintecknade, splittrade, instabila marknader. Hur ska vi då kunna öka prestationerna i en situation då utrymmet för befordran och löneökningar minskar inom flertalet områden? För att uppnå optimala prestationer krävs grundläggande förändringar i attityder, i ledarskapsbeteende och i organisationsstruktur.I dag utgör kostnader för löner, förmåner, pensioner, utbildning 40-60 procent eller mer av ett företags operationella kostnader, enligt Accenture. De är alltså förknippade med individerna - människorna. En förbättring i produktivitet med fem procent hos de anställda kan skapa exponentiella förbättringar i lönsamhe

Dagligen kan vi se effekterna av bristen på insikt och visdom hos oss människor. Skulle vi ha haft den här djupgående finansiella krisen om individer på ledande positioner ställt sig själva de avgörande och viktiga frågorna om konsekvenser av sitt handlande? Vem gagnar det här? Är det till nytta för mig själv och också för andra? Leder det här framåt mot någonting gott? Brist på insikt och visdom kan och ställer till det rejält för fler än oss själva. Vem är då vis? Är det munken som outtröttligt mediterar i det avlägsna Tibet? Måste jag leva på det sättet helt avskild från den vanliga världen för att bli vis? Nej, visdom är ett förhållningssätt som vi kan lära oss att utveckla, en mentalitet som gör det möjligt för oss att skilja på vad som är viktigt och värdefullt från det som inte är det. Skillnaden mellan intelligens och visdom uppfattas av många som att visdom innehåller en komponent av medmänsklig insikt och skarpsinne som inbegriper att förstå, lära av, bry sig om och lyssna ti